Budskapet kom från receptionen på hotell Villa Fontaine i Shiodome Tokyo där vi just checkat in fredag 11 mars i år . Trots det ganska ovanliga och lite skrämmande meddelandet så utbröt absolut ingen panik .

Visst var det underligt att stå där och se de höga husen svaja och samtidigt fundera på vad som egentligen händer. Men är det någonstans i världen man ska vara vid en så kraftig jordbävning så är det Tokyo, staden är byggd på ”gummikuddar” och ska klara denna magnitud som faktiskt visade sig vara 7,9 på Richter skalan. Detta var resans första dag, men vi fullföljde hela programmet med rundresa under 10 dagar och allt gick väldigt bra, mycket tack vare Japanernas lugn och otroliga förmåga att organisera och hjälpa till.

Nu ska jag tillbaka till Japan igen ganska exakt 5 månader senare och för 56 gången, det ska bli intressant att besöka flera av de sake bryggerier som jag jobbar med, och det ska bli spännande att se hur de hanterar vardagen, vad som rör sig i deras huvuden och framförallt hur det dagliga livet är, oro, framtidsvisioner, turismen med mera.

SK 983 från Köpenhamn är helt fullbokad men vid en snabb översikt så är det cirka 90% japaner på väg hemåt och bara 10% västerlänningar på väg ut. Det brukar vara tvärtom.

Jag förstår oron över att resa dit, men den ska under mina tio dagar nu i slutet av augusti visa sig vara helt obefogad. Sällan har jag sett ett så enat folk med en sådan beslutsamhet att inte låta detta påverka det dagliga livet mer negativt än nödvändigt. Alla regioner har hjälp till på sitt sätt att återuppbygga de drabbade delarna. Totalt sett var det bara 1% av japans yta som drabbades, men i västerländska medier framstod det som om japan sjunkit i havet och försvunnit från jordens yta.

När jag besökte Mr. Yamamoto från Wakayama i södra japan berättade han, att den 23 augusti flög han till en av sina distributörer i Sendai, som var centrum för tsunamin och det var den flygplatsen vi då såg gång på gång i tv fullständigt översvämmas och nästan raderas från kartan. Nu fem månader senare är flygplatsen helt återställd, imponerande.

Mr. Nate från samma region talade om hur turismen i Kyoto hade drabbats, 90% procent mindre turister och detta i ett område som ligger 65 mil från kärnkraftverket i Fukushima, här ser vi resultatet av hur massmedia skrämt upp och påverkat turismen negativt. Nu är siffran för besökare till Kyoto tillbaka på 65% av det ursprungliga antalet vilket visar att livet glädjande återvänder så sakta till det normala.

Mr. Toshiyuki Kiuchi som bor och brygger sake i Ibaraki prefecture norr om Tokyo har det av mina bryggerier som blev mest drabbat, han berättar att alla materiella skador redan är återställda och att de nu bygger till extra kapacitet eftersom efterfrågan på deras produkter faktiskt ökar. En solskenshistoria mitt i allt elände.

Allt vatten från de djupa källor som används vid sake bryggning kontrollerades omgående, för eventuella föroreningar av certifierade laboratorier, och tvärtemot vad alla västerlänningar tror finns det inga ökade halter av radioaktivitet i vattnet. Myndigheterna kontrollerar fortlöpande att alla bryggerier använder certifierade laboratorier med regelbundna kontroller. All sake och livsmedel som exporteras från de norra regionerna testas också i laboratorier innan de skeppas ut och återföljs av certifikat som visar laboratorieresultaten.

När jag pratar med mina vänner i Tokyo om situation så visst finns det en oro över själva Fukushima kärnkraftverket och den framtida elförsörjningen, men samtidigt så finns en påtaglig optimism om att detta löser sig. Detta har naturligtvis varit en väckarklocka och Japan går nu igenom alla sina kärnkraftverk och säkerhetskontrollerar alla detaljer.

Man märker att alla japaner verkligen drar sitt strå till stacken för att spara ström, rulltrappor som absolut inte behöver användas är avstängda, luftkonditionering i varuhus och på restauranger är anpassad till mer normala 25 grader än tidigare 20 grader. Även en hel del av Tokyos så upplysta neonskyltar lyser inte dygnet runt nu som förr, inget av detta påverkar mig dock negativt under min resa, det känns bara naturligt i en tid som denna.

När jag nu sitter på Narita flygplats på väg hem och summerar de 10 dagarna så slår det mig att rent infrastrukturmässigt så har det inte varit ett enda problem att resa runt i landet. I den japanska själen finns säkert ärret efter katastrofen kvar länge, men inget som jag märker av i det praktiska turistandet. Nästa resa för mig är redan inbokad och det blir den 11:e till 21:e oktober, så bara sex veckor kvar till jag får återse mitt härliga japan. 

Åke Nordgren - aug 2011

För att åka runt i Japan så har man nästan alltid som utlänning ett Rail Pass. Med det kan man åka runt i hela Japan som jag i 7 dagar. Det finns även kort som gäller både längre och kortare tid. 
Det är härligt att känna sig som när man var yngre och tågluffade genom Europa. Man bestämmer vart man vill åka allt eftersom. Om det regnar så åker man någon annanstans. Vill man stanna längre så gör man det.

Som svensk är det fantastiskt att se inte bara renheten och standarden på alla tåg men att punktligheten är exemplarisk! 
Att man under en veckas resande på ca 25 tåg bara upplever en enda försening på 3 minuter, som de körde ikapp, är naturligtvis otroligt för en svensk. 
Sitter just nu på tåget mellan Osaka och Tokyo. En sträcka på 56 mil som tar 2 timmar och 50 minuter och då åker jag inte det snabbaste utan det tåg som gör flera stopp på vägen. 
Ambulerande försäljare säljer allt från mat till kaffe och godis. 
Konduktören bugar varje gång han kommer in i vagnen och tackar för att vi åker med hans tåg. Alla stolar går att vända så alla åker framåt men man kan även vrida på sitt säte så man får plats för en familj på 4 pers tillsammans. Ingen pratar i mobilen utan det gör man mellan vagnarna. 
Telefonerna har alla satts på tyst läge så man inte stör sina medpassagerare. Det enda som kan störa är en och annan japan som snarkar, och somnar det gör nästan alla.

Det är så här man vill resa och det gör även att mina vänner i Japan inte har bil.

Peter Wik

Sakta men säkert börjar saker och ting återgå till något som liknar det normala i norra Japan. Alla vill ju tillbaka till vardagen igen och skapa normala liv. Ett tecken på detta är att skolorna öppnat igen på de drabbade orterna efter Tsunamin. 
Man har fått nya skoluniformer av staten om man inte har någon kvar. 
Nya bänkar och stolar distribueras. Man har till stor del fått ordning på gamla betyg där man kunnat det. Det var smärtsamt för många att samlas utan många av sina kamrater men en trygghet att åter vara tillbaka i skolan med de vänner man har kvar. Barnens tankar behöver skingras och de behöver leva som normala skolbarn. Alla skolor har psykologer som hjälper de barn och ungdomar som lider av stress efter allt de gått igenom.

Men hur som helst så är det en bit på väg tillbaka att få sätta på sig sin skoluniform och börja i skolan igen.

Fotografierna är tagna på TV den 25 Aug 2011.

Peter Wik

När man kommer till Japan så måste man ju bara bada i varma källor. 

Ibland så gör man det när man bor på ett litet pensionat - Minshuku eller ett värdshus - Ryokan. 
Men det finns vissa platser som är helt tillägnade att bada. För några dagar sedan så var jag i den mycket gamla badorten, Dogo Onsen vid staden Matsuyama på ön Shikoku. Här vet man att man har badat i de varma källorna i över 3000 år. 
1894 byggde man ett bad i flera våningar och hit har man sen dess kommit för att bada. 
Man har spelat in massor av filmer och bilder på dessa finns inne i badhuset. När man först kommer hit ser det ut som vilken japansk stad som helst förutom att alla går i sina badrockar - Yukata - på stan och det klapprar av allas platta träskor. 
Alla är här för att bada. Man bor på hotellen runt omkring men ett bad på det gamla badhuset är ett måste för alla. 
Man kan välja om man vill bada på andra eller första våningen. 
På den första våningen är det mycket folk för det är det billigaste alternativet. Om man betalar lite mer så får man gå en våning upp. Här får man en badrock och efter att man badat så kommer man till speciella rum men tatamimattor på golvet och dricker te. 
Om man vill så kan man betala lite mer och då kan man vila i ett privat rum. Precis som Netsuke Soseki gjorde när han bodde här och skrev boken Botchan som utspelade sig i ett av rummen.

Här på Dogo Onsen så finns även ett rum som är till för kejsarfamiljen och det är öppet för den som vill besöka det. Med lite tur så får man en liten visning av porten, rummet, badet och även toaletten som är helt tillägnat kejsaren. 
Den nuvarande kejsaren har fortfarande inte varit här. Jag hann före.

När jag var här så hände det även något speciellt. 
I Japan så får man inte bada om man har tatueringar för det har maffian och dem vill man inte ha i badet. När jag kom in för att tvätta mig innan badet så satt två män på sina låga träpallar och tvålade in sig. De var tatuerade från topp till tå! De andra japanerna som satt i badet var som förstummade över att de var där och alla ville titta utan att det skulle synas. Den enda plats som var ledig var den brevid dem så jag satte mig där och tvålade in mig. Efter 20 år i Japan så vet man att detta händer bara inte. Som tur är hade jag inget outtalat med den japanska maffian.

Tvagad och ren sov jag sen gott i mitt härliga japanska rum på värdshuset.

Peter Wik

Jag har sett många vackra trädgårdar i Japan men den i Adachi slår nog det mesta - det var helt magiskt vackert. 

Japanska trädgårdar är uppdelade i olika kategorier som mossträdgårdar, strolling gardens som man skall flanera i och de med "lånade landskap"  m.m. 
Trädgården i Adachi är en kombination av en stenträdgård och en trädgård där man lånat landskapet från omgivningen. Det betyder att när man står och tittar ut över trädgården så ser man inte bara det som skapats av människans hand utan även bergen runt omkring flyter in i trädgården och gör att den ser större ut än vad den är. 

I Japan kan man verkligen skapa fantastiska trådgårdar och man undrar hur ofta de krattar när man aldrig ser ett enda litet löv på marken. 
När man först kommer till det museum som trädgården ligger i så blir man besviken över att man måste stå bakom fönster för att se trädgården. 
När man sen kommer till en öppen plats inser man att även det är planerat då det går en väg utanför mellan trädgården och bergen med störande ljud från bilar. Genom att man ser trädgården inifrån så känner man istället en tystnad och ett lugn.

Peter Wik

Sitter på tåget igen och ser den japanska landsbygden susa förbi utanför fönstret. Tågen går snabbt i Japan!! 
Risfälten är gröna men börjar gulna och det är snart dags att börja skörda.

I dag har jag varit ute på ön Naoshima som ligger i det japanska inlandshavet inte långt från den stora staden Okayama. Med lokaltåg och båt tar det lite över en timme att ta sig dit.

Här ute byggde företaget Benesse ett konstmuseum för att ha plats för den fina konst man köpte under det glada 80-talet. 
Man har anlitat en av Japans absolut bästa arkitekter till detta, Tadao Ando. 
Idag har det vuxit till en konstnärsö med något av de bästa inom modern konst som man kan se i Japan. Tänk vad som kan hända med en lite ö som lever på fiske och hotas av avfolkning. Nu kommer folk hit från hela världen för att se dessa mästerverk.

Jag började med Chichu Museum som är ett museum som är helt tillägnat tre olika konstnärer. 
Tadao Ando har jobbat tillsammans med de Whalter de Maria och James Turrell för att konsten och arkitekturen skall bli ett. Tavlorna av Monet är däremot i ett ganska vanligt rum. Jag blev helt tagen av hur vackert allt var och hur natur, sten, betong och himlen kan bli ett i arkitekturen. Jag har tidigare besök Tadao Andos kyrka i Osaka men det här slår allt!!

Man har även gjort ett museum för den koreanska konstnären Lee Ufan som bott en stor del av sitt liv i Japan. Även här har Ando kunnat jobba med konstnären och fått allt att smälta samman. Jag älskade verket där en granitstens skugga är en film som visar stressade människor i Tokyo.

Själva Benesse House är både ett hotell och ett museum. Här finns verk av Rauchenberg, Gilbert & Jones, Andy Warhol, Jasper Johns med flera. De som bor i hotellet han tillgång till museet när de vill. Det ovala rummet kan bara ses av de som bor i de 6 rummen där.

Ute på stranden har man placerat konst av Niki St Phaille med flera och här ute på piren ligger även den gulsvarta gigantiska pumpan som är själva symbolen för Naoshima.

Utöver detta har man även i den lilla fiskebyn låtit några av Japans bästa konstnärer göra om de gamla husen till konstnärsinstallationer i vad som kallas Art Space.

Hit vill jag komma tillbaka!!!

Som ciceron för Japanspecialistens gruppresor sedan snart 10 år tillbaka bestämde jag mig att efter vårens hemska jordbävning och tsunami att besöka Japan inför de kommande resorna under hösten 2011 och våren 2012. Jag ville med egna ögon se hur det är runtomkring i Japan och säkerställa att allt fungerar inför höstens Momiji-resa hit. 

Vi på Japanspecialisten vill vara helt säkra på att allt kommer att fungera som det ska. 

Jag har nu varit här i snart en vecka och jag är mycket imponerad av det jag sett.

Japaner är kända som ett hårt arbetande folk som bekämpar motgångar tillsammans. Så trots den ofattbart stora katastrofen har man snabbt återställt vitala samhällsfunktioner och kommunikationer i och till de drabbade områdena. Stora delar av landet drabbades aldrig av jordbävningen och dess efterverkningar men visst märker man en viss påverkan.

För det första så har landet återigen drabbats av ekonomiska problem efter katastrofen. 
Japanerna känner skuld om de handlar, reser, går på restaurang, går ut och dansar, sjunger karaoke etc. Detta leder naturligtvis till att de flesta verksamheter drabbas av att omsättningen minskar och då måste man säga upp anställda. Något som man mycket ogärna gör i Japan. Detta skapar en rädsla hos gemene man och man sparar i stället för att slösa. Följden blir en nedåtgående spiral och nu höjs röster för att man måste börja konsumera då det kanske är det bästa sättet att hjälpa de drabbade delarna samt att få igång landets ekonomi.
Detta är lättare sagt än gjort i detta land där man har världens högsta sparande. Det gör att vissa hotell som tidigare hade 10 restauranger och barer nu bara har 5-6 av dem öppna. Det är reor i de flesta affärer även om det inte är lika stora som våra reor i Europa. 

Jag har nu rest runt i Japan i snart en vecka och inte stött på några problem vad gäller transporter eller infrastruktur. Då har jag heller inte rest norrut men det är heller inte dit som våra resor går. Allt är lika punktligt som vanligt, men jag hade 3 minuters försening på en rälsbuss på landet....

För det andra märker man att man sparar på ström. Detta märks mer i Tokyo än i de andra delarna jag rest i. Man har dragit ner på konsumtionen av el med ca 40 procent. Detta är ju storartat! Det gör att man i tex tunnelbanan och på tågstationer stängt av rulltrappor. De som behöver får åka hiss. Luftkonditioneringen är inte lika kall vilket faktiskt bara kan vara skönt. 
De flesta gäster tycker att man under våra resor på våren och hösten har det för varmt på hotellrummen. Ca 24 grader är normalt. Nu kommer det nog att ändras. 

Man ser även mindre upplyst reklam. Man har reklamen på fasaderna som tidigare men på kvällarna är de inte upplysta längre och vissa står tomma med telefonnummer på. De behöver kunder. 
Allt är en svår balansgång. Hemma hos mina vänner har man heller inte luftkonditioneringen på mer än i nödfall och använder färre elektriska produkter för att hjälpa landets industri att få el. En lojalitet som man blir imponerad av. 

Turismen har inte återhämtat sig ännu men är på god väg. Turismen i Japan är till stor del inhemsk och den är på väg tillbaka men har mer med ekonomi att göra än något annat. 
Den utländska turismen gick ner till nästan noll under våren och kommer sakta men säkert tillbaka. 
Flyget hit var överbokat och det var första gången jag var glad för att det inte fanns en enda ledig plats. Den lediga plats som man alltid hoppas skall vara brevid en själv så man kan sträcka på sig lite. Nu kändes det bara bra att det inte blev så! 
Affärsresenärerna är på väg tillbaka också så klart och det märks att det finns ett uppdämt behov. Japan är världen tredje största ekonomi. Turisterna från Asien är de som har dragit nytta av att turismen gått ner. Hotellen är fulla av kineser, koreaner och andra asiater som kommer hit över helgen. Man kan nu få mycket bra priser på hotell och det är inte så mycket folk vid de stora sevärdheterna som i vanliga fall.

Man slås av att det är otroligt hur fort ett land kan återhämta sig från en sådan katastrof samtidigt som man lider med dom var liv slogs i spillror och som kanske aldrig återfår ett normalt liv. Det känns dock skönt att på egen hand se och kunna känna sig säker på att vi kommer att kunna genomföra våra resor till Japan som vanligt i höst och i vår. Ser inte några som helst problem faktiskt.

Nu fortsätter jag min resa genom Japan och kommer i nästa lilla inlägg att dela med mig av vad jag gjort.

Peter Wik