Reseberättelser från kunder

Reseberättelser från kunder 2018-08-10T14:28:54+00:00

Reseberättelser från våra kunder

Här  publicerar vi reseberättelser och kommentarer om Japan från våra kunder. Mejla gärna in dina egna reseberättelser till oss, både de positiva & negativa, efter din hemkomst från Japan. Bifoga gärna även bilder!

Reseberättelse från Mount Fuji 3776 möh och Kawaguchiko

Transport av vårt bagage ordnades dagen innan, redan kl 17.00, det gällde att planera för en sådan dagstur, eftersom vädret kan växla på Fuji hade vi med oss både varma kläder, regnkläder och solskydd samt pannlampor för kvällen.

Dagen startade i Tokyo för avfärd 06.00 med promenad mot Shinjuku station. Redan denna tid på morgonen var det ca. 30 grader, det var värmebölja medan vi var i Japan. Vi hade en förbokad Higway expressbuss med start 06.45 från Shinjuku station till Subaru 5th station. Framme ovanför molnen 09.20, då var det ca 25 grader på en höjd av 2300 möh. Det sägs att temperaturen sjunker med 0,6 grader per 100 meter, det var vi mycket tacksamma för. Vi valde Yoshida trail (gul). Vandringen startade 09.30 vid 5e stationen efter ett nödvändigt toalettbesök och inhandling av vatten och proviant.

Därefter var det stopp för återhämtning, vatten och proviant vid varje station, 6e, 7e, 8e och 8e gamla stationen. Vid varje station blev vattnet dyrare med 10 kr pga transport, på toppen kostade en flaska 500 ml 500 yen. Vi var mycket noga med dessa stopp för att motverka höjdsjuka. Ömsom slirig lavastensväg ömsom lättare klättring.

Vid Summit 15.30, det tog sex timmar, då var det ca 18 grader och sol. Välförtjänt vila och bifogat topp-foto. Alla kom upp, varav den yngste i familjen 13 år, så häftigt!

16.30 startade färden nedför, det är en annan rutt nedför, en slirig lavastens väg. Samtliga halkade omkull minst en gång med smärre skrapsår på händerna. Tillbaka vid 5e stationen 20.00, nedstigningen tog 3.5 timmar med kortare pauser.

Bussen till Kawaguchiko avgick 20.10. Framme ca. 21.00, trötta och hungriga sätter vi oss för en enklare middag i närheten av stationen. Vi bekräftar incheckning av vårt hotell och att bagaget kommit fram. Framme vid hotellet/pensionatet Shiki-no-yado Fujisan 22.30, samtliga i ett traditionellt familjerum, två i sängar och fyra på futonmadrasser på golvet. Somnade efter en efterlängtad dusch, en del av oss mycket solbrända, 00.00.

Bästa hälsningar, Liza

Tre bilmänniskor på utflykt i Japan

“En dröm som vi har pratat om länge var att resa till Moon Custom show i Yokohama – den mest kända bil och mc händelsen i Asien för ombyggda bilar och motorcyklar. Showen går av stapeln första söndagen i december varje år, och har gjort så i 25 år. Detta styrde vårt val av årstid, och längd (tre veckor borta från jobbet)för resan. Vi i detta fallet består av två bröder, K-A och B-O (40+) och en sambo Annika (ca 50).

Vi har rest en hel del tillsammans, men Japan var nytt för bröderna. Annika var med sitt arbete i Fukushima året innan och ville absolut tillbaka för att lära mer om Japan. Alla tre har, eller arbetar i dag på ett svenskt kärnkraftverk – därav blev en del av resans fokus på historia runt atomhändelser i Nagasaki och Hiroshima. Vi bestämde oss för att gå ”all in” – är man i Japan så försöker man göra som japanerna gör.

För att kunna komma ut från uppenbara turistfällor bestämde vi oss för att hyra bil och bo på ryukan, en spännande upplevelse som har gett ett bestående minne av vänliga människor och oväntade miljöer, kalla rum med englasfönster och varma källor. Ta med långkalsonger, bra promenadskor och paraply så är du väl förberedd, vädret svängde snabbt från underbara 21 grader till ”uppe i bergen kallt”.

Starten för vår resa blev storstaden Fukuoka på den sydliga ön Kyushu, i hopp om lite värme och ljus för oss nordbor. Där bearbetade vi vår jet legg några dagar innan vi tog hyrbilen till Nagasaki för besök på atombombsmuseet. Besöket på världsnaturarvet Battleship Island får vi ta någon annan gång, den kraftiga nordanvinden gjorde att inga turistbåtar ville gå ut. Tur var nog det, killarna har sjöben men inte Annika som mår dåligt av en berg och dalbana på foto.

Vi valde bort motorvägen på GPS: en och körde i den vådliga hastigheten 60 km/h via Kumamoto till trakten av Kirishima, och vårt första ryukan av tre. Att frukost och ”kvällsmat” skulle ingå visste vi, men jag hade aldrig vågat hoppas på så överdådliga måltider! Killarna var lite tveksamma till en början när det gällde att sitta på stolar utan ben och ligga på madrass på golvet alla i samma rum, men vi vande oss snabbt och blev snarare förvånade då vi hittade stolar med ben.

Det mest spännande ryukan var det vi kom till i Takachiho. Lite sparsam ”hemma hos” –känsla och ett mycket omtänksamt värdpar. Kvällarna är mörka i bergsbyn så vi stannar inne och lär oss grunderna i sumobrottning på lokalkanalen på tv:n. Vi gick till en sevärd turistattraktion, den omtalade Takachiho-klyftan. Naturen var vacker som en scen ur Sagan om ringen, höstfärgerna i de fuktiga träden var helt otroliga.

Det sista ryukan vi kom till låg i Kurokawa, ett riktigt ”onsen” – ett paradis för varma källor. Just här låg många onsen i samma dalgång, och en gemensam bygata gav en känsla av hur det kan ha sett ut för länge sedan. Hade man önskat hade man kunnat ta på sin yukata samt tofflor, och ge sig ut för att bli en del av bilden. Vi fokuserade på att vila i de varma källorna som det egna värdshuset hade att bjuda på.

Bilen lämnade vi tillbaka i Fukuoka och tog Shinkansen till Hiroshima i 300 km/h med våra förköpta Japan Railpass. Det var som att åka ett flygplan på hjul, med utsikt över landskapet som nu blev mer och mer bebyggt. Det kanske säger mer om det svenska tågsystemet än det japanska när vi blir imponerade av exakt punktlighet och inte ett klotter.

Tokyo var nästa stopp med tåget. Det var förvånansvärt lätt att hitta i tunnelbanesystemet, svårare var det med gatusystemet. Kontrasten mot lugnet och den stilla sävligheten i Kyushu var slående, här virvlar miljontals människor om varandra utan att krocka med paraplyerna.
Raskt vidare till Yokohama och sista kompact-living hotellet nära vår resas anledning, Moon Custom Show 2017. Är man det minsta motorcykel eller bilintresserad bör detta upplevas en gång i livet, för japanska fordonsbyggare går inga genvägar när det gäller att överträffa varandra med färg och form. De mest framstående vinnarna från utställningar världen över var bjudna dit som gäster att visa upp sina specialbyggda fordon. Tillslut orkade man nästan inte ens gå runt eller fotografera mer. De sista dagarna ägnade vi oss åt ta det lugnt, shoppa, några mer museum och börja tänka på hemresan.

För att kunna genomföra resan valde vi att ta kontakt med Japanspecialisten för arrangemang och förslag, vi insåg att det kunde bli språkproblem med hyrbil, hotell och avståndbedömning. Allt förbokat fungerade så perfekt att vi kunde ägna oss helt åt den vackra naturen, vänstertrafiken och allt spännande man kan försöka äta. Vi var lite oroliga för det där med att hitta, adresser i Japan ska enligt ryktet vara svåra att förstå. Räddningen blev när vi blev uppmärksammade av biluthyraren på att alla tänkbara punkter såsom hotell och naturparker går att orientera till genom att man slår in telefon numret. Ja, till och med sjöar hade telefon nummer…

En resa har alltid utmaningar, i vårt fall var det att äta med pinnar, toaletter som vill skaka, spela, spola och kommunicera med dig samt toffelrutiner. Efter några dygn började vi få någorlunda snits på pinnar och skålar (tror vi). Rätt toffla på rätt plats och tid började kännas naturligt. Vid resans slut funderade vi allvarligt på att köpa med oss en uppvärmd toasits hem, man vänjer sig snabbt vid enkel lyx. I ryggsäckarna var det T-skirts med kanji bokstäver, tofflor, lunchlådor i plast och fina matpinnar.

Vår erfarenhet är att den vanlige japanens engelska är ungefär lika bra som vår japanska, begränsat till enstaka ord och artighetsfraser, mest kroppsspråk , pekanden och nyfikna leenden. Detta kommer man långt med och vi upplevde oss aldrig hotade eller lurade, en trygg grundkänsla i samhället, inte bara rent och prydligt på gator och tåg.

Som avslutning med facit i hand – vi kanske skulle ha åkt lite tidigare på året men bilshowen var viktigast, och det var samtidigt skönt med mycket få andra turister. Vi har fått uppleva en spännande krock mellan gammalt och nytt, såsom bara kontanter i samhället men samtidigt högteknologiska tåg med sekund och millimeterprecision.
Svenskar och japaner har mycket gemensamt, numera sover vi bra på en hårdare madrass på golvet.

Tack Rebecca på Japanspecialisten för en fantastisk resa.

Annika, B-O och K-A från Varberg