Reseberättelser från våra kunder

Här  publicerar vi reseberättelser och kommentarer om Japan från våra kunder.
Mejla gärna in dina egna reseberättelser till oss, både de positiva & negativa, efter din hemkomst från Japan.

Bifoga gärna även bilder!

Reseberättelser från Eskil Wiklund

”Efter två veckor i Japan med tempel, palats, museer och
kyotoprotokollcentret kände jag för nåt annorlunda, så  gick jag till
turistbyrån i den jättestora järnvägsstationen här i Kyoto där jag är
just nu och bad om tips på dagens Kyoto. Jag fastnade för ett ställe
som undervisar allmänheten i ”disaster prevention” (snarare minimering
eller reducering) eftersom det är typiskt för just Japan med
naturkatastrofer – jordbävningar, tsunamier, andra översvämningar,
jordskred, tyfoner och vulkanutbrott.

Det är obligatoriskt för alla skolbarn i Kyoto att lära sig om
disaster prevention i centret, medan det är frivilligt för vuxna
invånare. När jag var där var övriga besökare bara kostymklädda (på
studiebesök antagligen) och äldre damer.

Jag blev oerhört väl mottagen, men bara en person jag kom i kontakt
med kunde engelska hyfsat och hon tog mig först till ett rum där jag
skulle få känna på hur det skakar i ett hus vid olika magnituder. Hon
demonstrerade först nivå 7 på Richterskalan utan mig och det bedömde
jag som för mycket, så jag valde fegt en lägre nivå. Även det skakade
en del, men jag skulle nog ha valt en högre nivå för att få den rätta
känslan av hur det kan upplevas när det är allvar. Mitt jobb var att
krypa under ett bord och släcka en gasvärmare.

Därefter fick jag känna på vind på 32 m/s i en vindtunnel, vilket
kändes mindre än jag föreställde mig innan, men det farliga är nog
främst att saker kan börja flyga omkring och träd och stolpar falla.
Tyvärr blev den engelskspråkiga kvinnan sen upptagen med en grupp, så
jag fick klara mig med att tolka japanska (som jag inte alls kan) och
teckenspråk för de övriga övningarna, vilket blev lite begränsat.
Brandsläckning fick jag öva mot en stor display där det visades en
film med en brand som startat pga oförsiktighet. Sen var det dags att
ta mig genom en mörk rökfylld labyrint med hjälp av en ficklampa och
skyltar som visade vägen, och de satt inte så tätt så jag fick leta.
På ett par ställen blev det stopp, så jag fick vända och börja om.
Lite skrämmande faktiskt. Jag fick en lätt panikkänsla, trots ofarlig
rök. Slutligen fick jag se en ganska realistisk film med en
översvämning i botten- eller källarplanet i ett varuhus (där det såg
ut som om vattnet också forsade in i salen där jag satt) och sen testa
att öppna en dörr vid olika vattendjup på andra sidan, simulerat
förstås. Jag klarade ganska lätt 10 och 20 cm, medan 30 cm var
betydligt svårare och 40 cm klarade jag inte alls. Det fanns också ett
rum med dockor där man kunde träna på att ge konstgjord andning och en
stor räddningshelikopter hade man lyckats plocka in på översta
våningen. Säkert fanns annat också, men det var tillräckligt
intressant det jag fick pröva på.

Skriver det här medan jag vilar benen i Kyoto National Museum, gratis
för mig. Tyvärr fotoförbud, nog på enda stället av dem jag besökt.

Jag passar på att nämna att konceptet ”Japan på egen hand”, där man
själv kan föreslå ändringar och där alla resor, hotell och valfria
utflykter är förbokade och betalade, har passat mig perfekt.
Visserligen är det få japaner som kan tala engelska, men på varuhus,
restauranger, hotell och turistbyråer är den man försöker prata med
ofta snabb med att kalla på en kollega som kan åtminstone lite
engelska, så man blir sällan helt ställd. GPS-en i en platta eller
smart telefon med nedladdad offlinekarta gör att man alltid kan hitta
dit man vill. Det är väldigt mycket lättare att hitta runt i Tokyo
utan begripliga gatuskyltar på det sättet än i London med en
papperskarta. Tunnelbanesystemet lär man sig snabbt. Utan GPS-stöd
skulle jag nog tveka att åka på egen hand. ”

Eskil Wiklund